Stora arkitekturstilar i Sverige under 1900-talet

Jugend (ca 1900-1910)

Kallades även Art Nouveau. Naturens mjukhet var central i denna stil, som dominerades av växtmotiv. Fasader var ofta i slätputs i ljusa och milda färger. Gult, orange och rosa var vanliga kulörer. Balkonger var ovanliga i jugendstilen, därmed fanns ofta burspråk i mjuka former.

Nationalromantik (ca 1910-1920)

Denna stil tog mycket inspiration från vikingatiden och medeltiden, vilket ledde till bland anat målad träpanel i tal och vitkalkade väggar. Inom nationalromantiken var tegel- och putsfasaderna ofta i mörka färger som gav ett tungt intryck. Husen hade höga och branta tak vilket gjorde att vindsvåningarna ofta var lägenheter.

Klassicism (ca 1920-1930)

Klassicismen är en enkel och ren arkitekturstil som saknade de överdådiga kreationer som var vanliga tidigare. Kallades även ”Swedish Grace” på grund av sin tydligt svenska karaktär. Små fönster, lägre våningar och stora gemensamma gårdar är andra vanliga kännetecken för klassicismen. Björk och alm var vanligt förekommande träslag i inredningen.

Funktionalism (ca 1930-1950)

Den omtalade ”funkisen” föddes på Stockholmsutställningen 1930 och var en reaktion mot den täta stenstad som tidigare hade dominerat i huvudstaden. I folkhemmets tid var det viktigt att anpassa byggnaderna till vad människorna behövde. Lägenheterna var små och bra planerade och hade alltid badrum. Byggandet anpassades efter natur och väderstreck. Inredningen dominerades av står och glas istället för de tidigare så dominerande träslagen. Vitt, ljusgult och ljusgrått var populära inomhusfärger under funkisepoken. Svart var också en modefärg.

Grannskap (ca 1950-1965)

Här dök dekorationerna upp igen efter den enklare funkisen. Radhusen började byggas under denna period, alla hus fick en egen liten trädgård. Lättbetong som kunde kläs i plattor var ett vanligt byggmaterial. Under denna period exploderade dessutom produktionen av fasta inredningar. Gråa och bruna färgskalor var vanliga.

Storskalighet (ca 1965-1975)

Miljonprogrammet. Bostadsbristen var stor och här fanns ingen tid att spara. Åkermark fylldes igen och berg sprängdes för att få plats med husen. Husen, där en tredjedel var radhus, byggdes i massor av material, bland annat lättbetong, tegel, och plåt.

Kvartersstad (ca 1975-1990)

Bostadsbristen minskade efter boomen tidigare. När man byggde nya områden i städerna så var stenstaden förebilden. Putsade fasader och burspråk var vanliga. Fönstren blev mindre och de klassiska trevåningshusen slutade i stort sett att byggas, eftersom man måste bygga in dyra hissar. Herrgården var en populär förebild för småhusfabrikanter.

Nymodernism (ca 1990 och framåt)

Här tappade byggandet fart. De få bostäder som ändå byggdes var ofta exklusiva och byggdes i de populäraste stadsdelarna. Mycket detaljer i glas och exklusiva träslag. Funktionalismen återspeglades ofta i denna arkitekturstil.